C.G.Mannerheim

Every year on June 4, Carl Gustav Emil Mannerheim's birthday and the Finnish Armed Forces' Flag Festival are celebrated in honour of the independent Finnish defence. The birthday of Finland's wartime marshal and later president Carl Gustav Emil Mannerheim, June 4, has marked the day of the flag festival ever since the 1950 and is celebrated at all finnish embassies around the world.

On this day, the Armed Forces awards are still handed out and outstanding soldiers and reservists are promoted. Carl Gustav Emil Mannerheim was first and foremost a Finnish Swede, and the only one to be titled Field Marshal of Finland and later also became the country's President. Mannerheim was a highly respected professional soldier and person.

But not many Finns know that Karl Fazer and Gustaf Mannerheim were very close friends. The almost same-age Fazer (b. 1865) and Mannerheim (b. 1867) got to know each other better through their interest in hunting. In 1924, Fazer rented out his villa in Brunnsparken to General Mannerheim on extremely favourable terms. The friendship flourished right up until Karl Fazer's death in October 1932 – Fazer de facto died by Mannerheim's side during a hunting trip. After this, Mannerheim remained in the house owned by the Fazer family. To this day, the Mannerheim Foundation honours Fazer's memory through the shared values, the love of the motherland and the international outlook.

It is not known what event or moment marked the beginning of the friendship between Gustaf Mannerheim and Karl Fazer. But it happened in Helsinki during Finland's first period as an independent state, and the first unifying factor between them was a tenancy that arose in 1920.

At the time, Mannerheim's closest circle was looking for suitable accommodation for the great national hero. The white general Mannerheim then lived in a tenement on Mariegatan. The businessman Karl Fazer had met him in January 1918 and admired him greatly. Since Fazer himself owned several properties in Helsinki, he suggested that Mannerheim settle in Brunnsparken in villa no. 22 on Kalliolinnavägen.

To Fazer's great credit, the general accepted the offer and Fazer gave him free rein to rebuild and renovate the house, at Fazer's expense. Mannerheim himself planned the interior of the home with great enthusiasm. From the correspondence between the gentlemen, countless letters have been preserved with plans for this house, which today forms the Mannerheim Museum. Even from his sickbed in Algeria in 1923, Mannerheim had time to think about his house:

"I think the most important thing in a house is to have everything required for daily life and service solved in the most satisfactory way - receptions come first in the second room."

The rebuilding of the house was led by architects Karl Malmström and Robert Tikkanen (My grandfather) who both hunted together with Karl Fazer – the connection may have arisen here. Hunting was also a dear interest for Gustaf Mannerheim. Now he could finally create his own permanent home and furnish it with his hunting trophies and all the memories from his travels. Chamber of Commerce Karl Fazer, a title he was given in 1926, and Mannerheim shared many joint hunting trips – another factor that united them. "Tomorrow early I am going to Fazer to hunt wild geese, grouse and rabbit for 2-3 days", Mannerheim wrote to a relative in October 1930.

At the meeting of the International Hunting Council in Paris in 1930, no less than 7 of the totals of 109 participants were representatives of Finland, among others the Chamber of Commerce Fazer and General Mannerheim, honorary chairman of the Finnish General Hunting Association, and probably the mutual friends Monsieur Hackman and Doctor Rosenlew. The interest in hunting had an important social function, and during the hunting trips representatives of different professions could freely discuss various life issues. If the dinner guest lists and place cards preserved at the Mannerheim Museum are to be believed, the motherland was also served at the dinner table.

In this way, the friendship took on many dimensions. Fazer and Mannerheim addressed each other with great respect – "You, Herr General", "Your Highness Herr Fazer" – but on the other hand with genuine affection as in the telegrams written in German and French ("très touché", "amitiés"). Both their networks were naturally cosmopolitan. What they had in common was that both had Finnish-Swedish origins and had lived for a long time in Saint Petersburg and also in Switzerland.

Karl Fazer died in October 1932 at the age of 66 on a hunting trip in Jockis together with Mannerheim. As recently as August, Mannerheim had sent a photograph of himself "to the friends in Taubila" as a thank you. In his beautiful and – typical of the time – somewhat pathetic memorial words, Mannerheim described his friend as follows:

"Your life was action and a passion for activity, but in the midst of the seriousness of work, nature was a source of constant joy for you. The birds of the forest and the spirit of the lake, they were your friends. Their lives gave your own a greater dimension. Like no one else you understood the allure of the wasteland and the wilderness you wrested from its hidden treasure. Fate wanted you to fall among the furies you loved. The sun gilded their trunks and the sky stood high on the death day you fell. And out of sight, the wild geese made their thousand-year path to the south. May the mother earth rest lightly on the weary hunter, may the sun light his way to an unknown distance."

Mannerheim, after Karl Fazer's death promoted to field marshal and Marshal of Finland, kept in touch with his son Sven Fazer and trade councillor Berta Fazer. On an – undeniably imaginative – shopping list in 1935, Mannerheim noted the following items including prices for a dinner: 9 ducks, 6 lobsters, foie gras, wine, flowers and "Fazer" chocolates. On Saturday, February 19, 1938, Mannerheim hosted a dinner for 36 people at his home in Brunnsparken, where the dinner guests, in addition to the two previously mentioned, included, among others, the ambassadors of Italy, Belgium, the United States, Hungary and Brazil. In a poem that Mannerheim wrote in a telegram to Berta Fazer after a party, he shows evidence of his rarely seen jovial creativity:

"For the beautiful poetry of five genius poets/for gifts without words according to each one's choice/for drink and for food grateful soldier gives thanks with the fullest heart - Thessi, Kitty, Dolly, Brita and Berta. Yours sincerely Mannerheim"

The bond between the Mannerheim Foundation, founded in 1945, and Karl Fazer's company has been preserved through the decades. When Mannerheim died in 1951, the entire Fazer office staff participated with their names in a joint address of condolence. The Mannerheim Foundation was able to extend the lease long after the Marshal's death, and the museum always tells the story behind the Marshal's house. As recently as the 1990s, Peter Fazer was chairman of the Mannerheim Foundation.

During Marshal Mannerheim's 150th anniversary year, it was a pleasure for the Mannerheim Foundation to collaborate with Oy Karl Fazer Ab. During the anniversary year of Finland's independence in 2017, it was easy to tell our story, and the partners still commit to its values. In the development of Finland into an independent state and a welfare society, the country's big profiles have an important place.

Even today, it is important to understand the cosmopolitanism and broad-mindedness of their love for the motherland. Karl Fazer with his Swiss origins, who absorbed the culture of both Saint Petersburg and France, and the cosmopolitan polyglot Mannerheim, who worked in Russia, were multicultural, strong personalities. Their efforts in Finland are undeniable. Through their own example, they have also inspired many Finns to be proud of their homeland, its nature and culture, its past and its future.

One of Mannerheim's absolute favorites was: Fried pike-perch fillet with horseradish butter better known as the dish: "Pike-perch a la Mannerheim". There are a whole host of variations, and this variation is one that we have introduced to embassy chefs in Finnish embassy kitchens around the world.

In honour of C.G. Mannerheim this recipe is introduced and used at all Finnish military attaché dinners on the 4th of June. 

Pike perch a la Mannerheim.

Ingredients:

Cleaned and boned pike perch fillets (make 2 fillets per person)
2 pieces finely chopped shallots.
1 dl finely grated horseradish
100 g of butter
The juice of a lemon
Salt and pepper
Wheat flour for the breading

1: Start by mixing salt, pepper, and wheat flour.
2: Turn the pike perch fillets in the flour and let them rest for 15 minutes.
3: Fry the fillets in plenty of butter just until they haw a beautiful golden colour, but no longer than 3-4 minutes on each side. Lift them onto a plate and keep them warm. Sprinkle the lemon juice over the fillets just before serving.
4: Fry the horseradish and onion in plenty of butter in the frying pan for a short time, do not let it burn.
5: Serve the fillets of pike perch together with good and fluffy mashed potatoes, seasonal vegetables and pour over the fish a generous amount of the browned grated horseradish and the warm butter. I chose to serve fresh green local asparagus with the fillets and a chanterelle stew that also appears in some recipes.

Christian Tikkanen
chef

Varje år den 4 juni firas Carl Gustav Emil Mannerheims födelsedag och den finska Försvarsmaktens flaggfest till ära för det självständiga finländska försvaret. Födelsedagen till Finlands marskalk från krigstiden och senare president Carl Gustav Emil Mannerheim, 4 juni, har markerat flaggfestens dag helt sedan 1950-talet.

På denna dag utdelas fortfarande Försvarsmaktens utmärkelser och utestående soldater och reservister befordras. Carl Gustav Emil Mannerheim var för det första Finlandssvensk, och den enda som titulerades Fältmarskalk av Finland och blev senare även landets President. Mannerheim var en högt respekterad yrkesmilitär och person.

Men det är inte många finländare som känner till att Karl Fazer och Gustaf Mannerheim var väldigt nära vänner. De nästan jämnåriga Fazer (f. 1865) och Mannerheim (f. 1867) lärde känna varandra närmare genom sitt intresse för jakt. År 1924 hyrde Fazer ut sin villa i Brunnsparken till general Mannerheim på ytterst förmånliga villkor. Vänskapen blomstrade ända fram till Karl Fazers död i oktober 1932 – Fazer dog de facto vid Mannerheims sida under en gemensam jakt färd. Efter detta bodde Mannerheim kvar i huset som ägdes av familjen Fazer. Än i dag hedrar Mannerheim-stiftelsen Fazers minne genom de gemensamma värderingarna, kärleken till fosterlandet och det internationella synsättet.

Det är inte känt vilken händelse eller vilket ögonblick som utgjorde början på vänskapen mellan Gustaf Mannerheim och Karl Fazer. Men det skedde i Helsingfors under Finlands första tid som självständig stat och den första enande faktorn mellan dem var ett hyresförhållande som uppstod i början av 1920-talet.

I Mannerheims närmaste krets letade man vid den tiden efter ett lämpligt boende för den store nationalhjälten. Den vita generalen Mannerheim bodde då i en hyresbostad på Mariegatan. Affärsmannen Karl Fazer hade träffat honom i januari 1918 och beundrade honom storligen. Eftersom Fazer själv ägde flera fastigheter i Helsingfors föreslog han att Mannerheim skulle bosätta sig i Brunnsparken i villa nr 22 på Kalliolinnavägen.

Till Fazers stora ära accepterade generalen erbjudandet och Fazer gav honom fria händer att bygga om och renovera huset, på Fazers bekostnad. Mannerheim planerade själv inredningen av hemmet med stor entusiasm. Från korrespondensen mellan herrarna finns otaliga brev bevarade med planer för detta hus, som i dag utgör Mannerheim-museet. Även från sin sjukbädd i Algeriet 1923 hann Mannerheim fundera på sitt hus:

"Jag tror det viktigaste i ett hus är att få alt, som fordras för det dagliga lifvet och servicen, löst på det mest tillfredsställande sätt – mottagningar komma först i andra rummet."

Ombyggnaden av huset leddes av arkitekterna Karl Malmström och Robert Tikkanen (Min farfar) som båda jagade tillsammans med Karl Fazer – kopplingen kan ha uppstått här. Även för Gustaf Mannerheim var jakt ett kärt intresse. Nu kunde han äntligen skapa ett eget permanent hem och inreda det med sina jakttroféer och alla minnen från sina resor. Kommerserådet Karl Fazer, en titel han förlänades 1926, och Mannerheim deltog i många gemensamma jaktfärder – ytterligare en faktor som förenade dem. "I morgon tidigt far jag till Fazer för att under 2–3 dagar jaga vildgäss, orre och hare", skrev Mannerheim till en släkting i oktober 1930.

Vid det internationella jaktrådets möte i Paris 1930 var inte mindre än 7 av de totalt 109 deltagarna representanter för Finland, bland andra kommerserådet Fazer och general Mannerheim, hedersordförande för Finlands Allmänna Jägarförbund, och sannolikt de gemensamma vännerna Monsieur Hackman och Doktor Rosenlew. Jaktintresset hade en viktig social funktion, och under jaktfärderna kunde representanter för olika yrkeskårer fritt diskutera olika livsfrågor. Om man får tro de middagsgästlistor och placeringskort som finns bevarade på Mannerheim-museet tjänades fosterlandet även vid middagsbordet.

På detta sätt fick vänskapen många dimensioner. Fazer och Mannerheim tilltalade varandra med stor respekt – "Ni, herr General", "högtärade Herr Fazer" – men å andra sidan med genuin tillgivenhet som i telegrammen skrivna på tyska och franska ("très touché", "amitiés"). Bådaderas nätverk var av naturliga skäl kosmopolitiska. Gemensamt för dem var att båda hade finlandssvenskt ursprung och hade vistats en längre tid i Sankt Petersburg och dessutom även i Schweiz.

Karl Fazer dog i oktober 1932 vid en ålder av 66 år på en jakt färd i Jockis tillsammans med Mannerheim. Så sent som i augusti hade Mannerheim skickat ett fotografi av sig själv "till vännerna i Taubila" som tack. I sina vackra och – för tiden typiska – något patetiska minnesord beskrev Mannerheim sin vän enligt följande:

"Ditt liv var gärning och verksamhetslust, men mitt i arbetets allvar var naturen dig en källa till ständig glädje. Skogens fåglar och sävens and, de voro dina vänner. Deras liv gav ditt eget en ökad vidd. Som ingen förstod du ödebygdens tjusning och vildmarken avtvingade du dess förborgade skatt. Ödet ville att du skulle falla bland de furor du älskat. Solen förgyllde deras stammar och himmelen stod hög den dödsdag du föll. Och borta vid synranden drogo vildgässen sin tusenåriga väg mot söder. Må fosterjorden vila lätt över den trötte jägaren, må solen lysa hans väg mot ett okänt fjärran."

Mannerheim, efter Karl Fazers död befordrad till fältmarskalk och Finlands Marskalk, höll kontakten med sonen Sven Fazer och kommerserådet Berta Fazer. På en – onekligen fantasieggande – inköpslista antecknade Mannerheim år 1935 följande saker inklusive priser inför en middag: 9 ankor, 6 humrar, gåslever, vin, blommor och "Fazer". Lördagen den 19 februari 1938 stod Mannerheim värd för en middag för 36 personer i sitt hem i Brunnsparken där middagsgästerna utöver de två tidigare nämnda bestod av bland andra av Italiens, Belgiens, USA:s, Ungerns och Brasiliens ambassadörer. I en dikt som Mannerheim skrev i ett telegram till Berta Fazer efter en fest visar han prov på sin sällan skådade jovialiska kreativitet:

"För den vackra poesin av fem "skaldegenin"/för gåvor utan tal efter var och ens val/för dryck och för mat tackar tacksam soldat av fullaste hjärta – Thessi, Kitty, Dolly, Brita och Berta. Mannerheim"

Bandet mellan Mannerheim-stiftelsen, grundad 1945, och Karl Fazers företag har bevarats genom årtiondena. Då Mannerheim dog 1951 deltog hela Fazers kontorspersonal med sina namn på en gemensam kondoleansadress. Mannerheim-stiftelsen fick förlänga hyresförhållandet länge efter Marskalkens bortgång, och på museet berättas alltid historien bakom Marskalkens hus. Så sent som på 1990-talet var Peter Fazer ordförande för Mannerheim-stiftelsen.

Under Marskalk Mannerheims 150-årsjubileumsår var det en glädje för Mannerheim-stiftelsen att samarbeta med Oy Karl Fazer Ab. Under jubileumsåret för Finlands självständighet 2017 var det lätt att berätta vår historia, och samarbetsparterna förbinder sig fortfarande till dess värderingar. I uppbyggnaden av Finland till en självständig stat och ett välfärdssamhälle har landets stora profiler en viktig plats.

Än i dag är det viktigt att förstå kosmopolitismen och vidsyntheten i deras kärlek till fosterlandet. Karl Fazer med sitt schweiziska ursprung, som tillägnat sig kulturen i både Sankt Petersburg och Frankrike, och den världsvane polyglotten Mannerheim, som verkat i Ryssland, var multikulturella, starka personligheter. Deras insatser i Finland är obestridliga. Genom eget exempel har de också inspirerat många finländare att vara stolta över sitt fosterland, dess natur och kultur, dess förflutna och dess framtid.

En av Mannerheims absoluta favoriter var: Stekt gös med Pepparrotssmör mera känd som rätten: Gös a la Mannerheim. Det finns en hel uppsjö av varianter, och den här varianten är en som  introducerats ambassad kockar på finländska ambassadkök världen över.

Till ära för C.G: Mannerheim har den här rätten blivit serverad vid flera Finländska militärattache Middagar den 4 juni världen över.

Gös a la Mannerheim.
Ingredienser:

Rensade och urbenade gösfiléer  (beräkna 2 filéer per person)
2 stycken finhackad schalottenlök
1 dl fin riven pepparrot
100 g smör
Saften av en citron
Salt och peppar
Vetemjöl till paneringen

1: Börja med att blanda salt, peppar och vetemjöl.
2: Vänd gösfiléerna i mjölet och låt dem vila i 15 minuter.
3: Stek gösfiléerna i rikligt med smör just så länge att det fått en vackert gyllene färg, ändå inte längre än högst 3-4 minuter på var sida. Lyft dem upp på ett fat och håll dem varma. Stänk citronsaften över Gösen strax före servering.
4: Bryn pepparroten och löken i rikligt med smör i stekpannan en kort stund, låt det ej brännas.
5: Servera gösen tillsamman med en god och fluffig potatismos, säsongens grönsaker och ös över fisken en riklig mängd av den brynta rivna pepparroten och det varma smöret. Jag valde att servera färsk grön lokal sparris med gösfilén och en kantarellstuvning som också förekommer i en del recept.

Christian Tikkanen
Kökschef